Kajsa

Sedan 1959 har svenska folket plågat sig igenom festival efter festival, klyschiga sångtexter och fåniga dräkter. Varje år beklagar sig tusentals människor om hur melodifestivalen bara blir sämre och sämre. Vissa har till och med gått så långt att de har slutat se på det. De har helt enkelt givit upp hoppet om att det någonsin kommer skrivas en bra sång.

Favorit i temat melodifestival är allas vår homofob Carola Häggkvist som ofta gormar på scenen likt en ko påväg till slakt och ber till gud. Enda sedan hon vann Eurovision iklädd en gul sparkdräkt har hon flugit omkring i media som något slags sånghelgon. Om hon ställer upp i melodifestivalen röstar folk på henne för att hon är Carola, hon vann med fångad av en stormvind. Att nämnas är att hon förre året ställde upp iklädd blåa trasor.

Carolas sparkdräkt har inspirerat måna artister i melodifestivalsammanhang, senast är Therese Grankvist som i lördags uppträdde iklädd en vit spetssparkdräkt, även känd som nakendräkten.

Detta var självklart bara en kort sammanfattning av det stora, magnifika (hemska) och helt otroliga som äger rum på scenen. En melodifestivalupplevelse är ingenting utan fåniga utstyrslar, för mycket smink och dåliga skämt. Därför bör detta avnjutas (eventuellt genomlidas) en lördagskväll tillsammans med hela släkten och en skål chips eller dylikt.