Kajsa

Smågodis. Alla äter vi godis någon gång i livet. Vi smakar på sötman och inser att vi vill ha mer. Vad är det som gör det så gott? Det tänker jag ta reda på.

Det finns hur många sorters smågodis som helst, det är bara att ta för sig, blanda som du själv vill. Godiset skiftar i konsistens, smak, färg och form. Ingen sort är den andra lik. Alla har vi vår egen favorit, men varför fastnar så många i godisträsket? Vad är det som gör godis så speciellt?

Eftersom vi växer upp i en värld där godis är "onyttigt" och något vi bara får äta på lördagarna är det inte så konstigt. Vi drar oss till det förbjudna och godis är "småförbjudet". Självklart gör former och färger sitt också men mest är det nog vetskapen om att godis är dåligt och skamligt som får oss köpa detta syndens socker som är förklätt till färgglatt och barnsligt småplock som vi varsamt gömmer i en påse.

Detta småförbjudna godis är perfekt för de som inte riktigt vågar ta för sig av den förbjudna frukten i Edens lustgård. Vi lurar i oss att dessa söta smulor av fantasi ger oss tillfredställelse. Vi tror att vår hunger kan mättas och att vårt sinne kan få sig en uns av lycka, men är detta på riktigt?

Många godtrogna människor ser godis som något oskyldigt och sött, något som alla ska få ta del av. Det är just dessa människor som har störst potetial att hamna i detta söta träsk. Tänk nu efter, är du en god människa som njuter av godis och som aldrig går mot rött? Ta dig i akt, simpla människa! Du vet aldrig när det händer dig.

IKEA lockar till sig tusentals människor från alla världens hörn! Alla älskar Ikea och det märks, där det finns nämligen alla sorter, från barnfamiljer till ensamma singlar som är runt 45 år.

Som vi alla vet var det Ingvar Kamprad som grundade Ikea 1943. Han är idag en av världens rikaste människor, inte så konstigt med tanke på att Ikea finns över hela världen. Det är alltså Kamprad vi har att tacka för all Ikea-mani. Det är hans fel att jag gång på gång ger mig av till Ikea, fylld av förväntningar för att sedan komma hem djupt besviken.

Ikea kan, på några få sekunder, ta mig från himlen till helvetet. Jag blir irriterad över de människor som är där. Varför går de så sakta? Är det en slags Ikea-gångstil? Att gå riktigt sakta så att alla runtomkring blir måttligt irriterade, eller är det bara för att hela Ikea är söligt?

Jag har fått en uppfattning om Ikea som är helt felvriden, det ska vara så otroligt underbart men det är det aldrig. Jag kommer nog aldrig bli av med den uppfattnmingen för visst finns det många fina saker där. Det är bara det att allt går så långsamt. Jag klarar inte av människor som bara står och tar plats överallt.

Mina Ikea-dagar är räknade. Jag går inte dit igen om jag inte måste. Klart slut!

Ananas, en taggig stor frukt med ett gult inre. Idag ska jag betrakta denna frukt från alla håll, med mig här idag har jag Ananas. (OBS! Det är inte Ananas på bilden, Ananas var inte tillräckligt vacker.)

Jag tänkte börja med att berätta lite om ananasens historia.
Ananasen har sitt ursprung lång tillbaka i tiden i länderna Brasilein och Bolivia. Där bodde de ostörd i många år. Ett år kom en kringresande karl, Christoffer Columbus, han blev den första europé att smaka på ananasen. Han hjälpe sedan till med att sprida ananasen till de övriga delarna i världen. Ananasen lever i regel i fångenskap men både i Bolivia och i Brasilien lever den fortfarande vild!

Ananasen trivs mycket bra i det tropiska klimatet som finns i Amerika, den vill helst ha 25-30 grader och mycket regn. En ananasplanta blir ca 3 år, då den bär frukt och därefter dör den.

Ananas kan hittas i konserverad form, antingen som ananasskivor, ananasbitar eller som ananaskross. Ananasskivor har ett hål i mitten, det beror på att det i mitten av ananasen finns ett "träigt" parti som måste tas bort innan det går att äta ananasen.

Nu tänkte jag intervjua Ananas eftersom det enda han verkar göra nu är att sitta här och lukta gott.

F: Varifrån kommer du?
S: Costa Rica

F: Hur var resan? Förekom det ananasplågeri?
S: ...

F: Okej, vi fortsätter. Vem har odlat dig och i vilket företag är du odlad?
S: Fyffes

F: Hur ser du på de ananaser som fortfarande lever vilda i Brasilien och Bolivia?
S: ...

F: Jag ser att du har en lapp med serveringsförslag med dig, varför?
S: ...

Ananas är mycket tystlåten så jag tycker att vi lämnar det här nu, jag  tänkte nämligen ta med mig honom ut i värmen innan jag gröper ur honom för att göra mig en smaskig ananasdrink!

Curlingföräldrar, de putsar upp vägen åt sina barn så de lätt kan glida fram här i livet utan några som helst svårigheter, eller?

Curlingföräldrar ska ofta hjälpa sina barn med någon speciell idrott där de ska skövla framgång likt en skördande skördetröska ute på ett fält. Deras barn är de mest talangfulla någonsin. Om det otänkbara nu skulle hända, att barnet säger att han/hon inte vill ägna sig åt just den här sporten då kommer förklaringen att det bara är en fas ofta upp. Det är trots allt mamma och pappa som vet bäst!

De är med på varenda träning och pushar, ibland är det till och med föräldrarna som är tränaren. Många gånger får deras barn extralektioner där de ska lära sig ännu mer, allt för att de ska bli bäst.

Dessa föräldrar är med på matcherna och hurrar när deras älsklingar vinner, om de inte vinner blir det dubbelt så mycket träning. Allt för att just deras barn ska bli bäst och vinna OS.

Vart leder nu denna framgångsmani där föräldrarna lever genom sina barn? Många gånger svalnar barnens intresse på grund av att föräldrarna tvingar dem att hålla på med just den här sporten, ibland leder det till en framgångsrik karriär.

Vad skulle inte jag ge för att mina föräldrar hade sagt åt mig att fortsätta lära mig spela trumpet? Inget. Även om jag idag ångrar att jag slutade spela så vet jag att jag inte hade tyckt att det var kul om jag var tvingad till att göra det. Jag tackar mina föräldrar innerligt för att de inte har tvingat på mig någon slagt sport eller något instrument. Tack!

Badgäster. Det finns tusentals av dem, jag tänkte koncentrera mig på dessa barnfamiljer som tar sig till kommunala pooler där inträdesavgiften är högre än vattennivån.

Dessa tyranner invarderar pooler över hela landet. De låter sina små änglar springa omkring utan kläder som om det våre en nudistpool för barn. Snälla föräldrar, klä på era barn! Bara för att de endast är miniatyrmänniskor betyder inte det att de kan näcka på en vanlig badplats!

Det är många föräldrar som har spädbarn. Dessa små hjälplösa personerna kan inte ens simma. De kommer inte komma ihåg att ni har varit och badat. Så snälla, låt oss slippa se en mamma amma sina barn på en offentlig badplats. Alla tycker inte att det är trevligt, om du måste amma ditt barn, gör det där ingen ser dig.

Det finns självklart äldre barn som är runt 7-8 år. Dessa barn invarderar ofta den stora poolen där slagsmålen om badleksakerna är många. Vissa tycks till och med försöka samla på sig alla leksaker som finns. Jag undrar bara, vad ska de ha dem till? I jakten på fler badleksaker hinner de knappast leka med de leksaker de redan har håvat in. Dessa egotrippade barn verkar inte ha någon tanke på de andra barnens (läs min) vilja att leka med dessa leksaker. Dessa barn har också en tendens att kissa i poolen vilket inte är det bästa en person kan åstadkomma. Det är aldrig trevligt att bada i någon annans kiss, det är inte ens trevligt att bada i sitt eget kiss.

Fast borde inte barnfamiljer få ha en fristad där barnen kan leka och bada? Jo, självklart! Jag anser därför att alla barnfamiljer med barn under 10 år införskaffar sig en egen pool där baranen kan kissa i vattnet bäst dom vill, där de kan ta alla leksakarna och där mammorna kan amma sina barn i lugn och ro.

Det första inlägget. När det gäller att starta en ny blogg är det första inlägget viktigt. Det är det som ska trollbinda läsare från alla håll, som ska ge en bild av vad bloggen kommer att vara.

Många väljer att starta sitt bloggande med en presentation. En presentation som de anser vara verklighetstrogen. Jag ska berätta en sak för dig: En presentation kan aldrig vara objektiv! Det återspeglar inte verkligheten!

Jag tänker inte inleda med en presentation, det förvirrar bara. Ni kommer ändå inte lära känna mig. Ni tröttnar snart på detta och hittar sedan något nytt att läsa. Något roligare.

Nu tillbaka till min betraktelse. Som sagt, det är populärt att inleda sin blogg med en presentation. Ett annat populärt fenomen är att berätta att det är det första inlägget vilket synes väldigt onödigt eftersom att det är ganska uppenbart. Min personliga favorit i inledande inlägg är när personer skriver om vad bloggen kommer handla om. Då får jag en aning om det är värt att läsa följande inlägg eller om det är totalt skräp som borde ignoreras.

Som många kanske har förstått så ska min blogg handla om betraktelser. Jag ska betrakta vardagliga saker så som päron och böcker. Allt ska betraktas. Varför? Helt enkelt för att jag har för mycket fritid, speciellt nu på sommaren.