Betraktelse 9: Extreme Makeover

De familjer som får ett nytt hus har det ofta hänt någonting med, de har förlorat en anhörig, någon i familjen har blivit sjuk eller något liknande. Det är alltså klassisk Amerikansk välgörenhets-TV där alla blir gråtmilda framåt slutet av programmet.
Programmet leds av Ty som ofta ses med sin magafon som han glatt vrålar i för att inspirera alla till att jobba. Om jag var en av arbetarna skulle jag förmodligen slå honom sönder och samman, eller kanske bara krossa hans megafon.
I varje avsnitt har designteamet nya ideér. De riktar ofta in sig på en idé och håller sig till den, detta gör att det ofta kan bli för mycket. Får de reda på att någon av barnen gillar någor speciellt så kör de på det hela vägen, detta leder ofta till små prinsessrum eller något liknande. Visst är de kreativa, men ibland kan det gå för långt.
Enda sedan jag fick min katt Samarin Ciproxin har jag glatt följt programmet, men endast eftersom att pappa ser på det. Visst är det kul att se deras knäppa ideér bli verklighet men i varje program är det samma sak, tiden tar snart slut och allt måste stressas. Det hela avslutas med att alla blir gråtmilda och överlyckliga.
Kommentarer
Trackback