Kajsa

Lucia var som de flesta vet från Sicilien. Hon hedras varje år för sitt mod, eller något sånt. Hur som helst så har det blivit lite av en tradition att barn ska klä sig i vita nattlinnet och sjunga så falsk de kan medan deras ack så plågade föräldrar filmar det hela. Till råga på allt är det alltid sjuhundra Lucior, om det inte är ett så kallat seriöst Lucia-tåg där man får rösta på den sötaste tjejen och hon stolt får bära upp sin ljuskrona.

Jag har aldrig riktigt förstått det här med Lucia. Jag förstår inte vad det är som är så kul med att lyssna på ett gäng tonlösa människor som kämpar för att inte elda upp varandras nattlinnen. Okej, i högstadiet kan det ha hänt att jag var med i ett Lucia-tåg, men endast för att slippa lektioner. Det är väl ambitionen hos alla högstadieelever, gymnasieelever också eftersom Lucia ger giltlig frånvaro.

Vad är det som är så otroligt mysigt med den traditionen? Vad är det som gör att  folk frivilligt går upp klockan fem på morgonen för att se ett gäng morgontrötta ansikten sjunga jullåtar? Är det verkligen så jävla bra? Jag slipper gärna allt vad Lucia heter, jag har inte sett ett enda ordentligt Lucia-tåg där folk faktiskt kan sjunga, eller där Lucian faktiskt är mörkhårig.

Ja, jag kanske är bitter för att jag aldrig fick vara pepparkaksgubbe, men det är bara för att jag aldrig vågade säga det till någon. Jag visste ju trots allt att alla tjejer ville vara Lucia (inte jag, men det sade jag inte), de som inte blev Lucia ville vara tärnor. Jag kanske inte tål Lucia eftersom jag under alla dessa år förtryckt min vilja och sprungit omkring som tärna, iklädd vitt nattlinne och med ljus i handen (jag var jätterädd för att elda upp någon).

Förlåt